Under längre tid har folk uppskattat vin och dess framställning Det finns antika traditioner av framställning av vin, och i nuvarande Iran har man hittat tecken av vinframställning från 5000 f.Kr. När romarriket bredde ut sig flödade vinet och fram till idag har vinkonstens seder spridits och anammats av övriga världen.

Det har även blivit vanligt att gemene man brygger sitt eget vin hemma. Flera menar att det är ett ypperligt tillfälle att personligen ha möjlighet att utröna olika vinsmaker. Den som aldrig förr bryggt vin från grunden kan med fördel använda sig av en färdig vinsats. Ifall samtliga instruktioner följs noga så kommer även nybörjaren lyckas och erhålla ett smakrikt vin att njuta av.

En del mer rutinerade vinbryggare brukar dock vilja utgå från egna recept, eller rentav prova fram nya recept under processens gång. Enligt EU:s definitioner så får vin i klassisk bemärkelse, d.v.s. sådant vin som produceras på etablerade anläggningar, bara kallas vin om vinmusten innehåller pressade vindruvor. Den som brygger hemma behöver emellertid ej leva upp till de kraven, och det med fördel. Det ger potential att prova att framställa vin på många varierande bär samt frukter. Det ger det där lilla extra som bidrar till känslan av eget vin.

Det första man bör tänka på före man sätter igång med hemmabryggningen är att kontrollera så att utrustningen är kliniskt ren. När man brygger vin har man inte råd att tumma på hygienen med tanke på att minsta lilla förorening eller liknande kan ändra vinets smakkaraktär avsevärt. En annan enormt viktig del av bryggningen är att se till att vattnet som ska blandas med bären alternativt frukterna är rent.

För att vara på den säkra sidan bör man förädla sitt vatten med aktivt kol. Det finns som pulverkol, granulerat kol eller högtryckspressat format kol. Kolets duglighet att rena beror på kvalitativa aspekter såsom kolets area i kvadratmeter per gram och porstruktur.

Sila vattnet genom i första hand granulerat aktivt kol eller använd pulverkol för att slamma upp det. Reningen bör ske i rumsvärme. Aktivt kol finns att inhandla genom Gert Strand AB som har mångårig erfarenhet av hemmabryggning.

Bären eller frukterna ska pressas ner i vattnet för att förjäsas och skapa vinmusten. Tänk på att bryggkärlen som används vid bryggningen inte bör vara för små. Ett vattenlås ska vara placerat vid gummit på locket till bryggkärlen. Det tenderar att blidas skum under jäsningen de första dagarna och ifall hinken inte är tillräckligt stor kommer mäsk ta sig ut via vattenlåset.

När förjäsningen är färdig ska vinet omtappas till ett annat jäskärl där den huvudsakliga jäsningen ska ske. Jäshinken tvingas nu vara större än den som används vid förjäsningen. För att tappa över vinet från ena hinken till den andra krävs en sughävert.

Oechslemätare är även en mycket betydelsefull del av redskapen som används vid bryggning. Den används åt att dosera sockerhalten i musten. Också ett mätglas måste finnas tillgängligt och vara stort nog att oechslemätaren ryms. Ett mätglas som rymmer 100 ml brukar vara nog.

Emellanåt är det faktiskt inte enbart sockerhalten som genererar utslag på flytvikten när oechslemätare används. Bär och frukters mängder extraktämnen varierar nämligen och påverkar därför utslaget olika.

Ta alltid regelbundna prover med hjälp av oechslemätaren. Det är ett mätredskap som har en huvudsaklig funktion under bryggningens gång. Ett tips är att mäta upp tre deciliter vin i ett litermått. Fyll upp 100 ml i mätglaset och sänk därefter ner oechslemätaren för att läsa av värdet.

Registrera samtliga värden utförligt i en bryggjournal. Det ger möjlighet att följa processen och ger kontroll. På så vis undviker man att bli förvånad över vinsmaken i slutändan. Men man bör så klart inte bara förlita sig på mätresultat. Man får heller inte glömma bort att smaka av vinet stundtals och verkligen låta det sköljas i munnen för att känna av smaken.

I det sista momentet av jäsningen måste vinet stå i jäskärlet i ungefär 2-4 veckor. Exakt tid beror helt på vilken jäst som används, vinets sockerhalt m.m. Efter jäsningen kan man med fördel tappa om vinet och filtrera ytterligare en gång.

Inom den etablerade vinindustrin krossas vindruvor i en krossningsmaskin, och i enlighet med mer traditionella metoder kan krossningen dessutom ske med hjälp av att man trampar på druvorna. Trampning sker fortfarande på mindre anläggningar.

Man avlägsnar stjälkarna från druvorna under pressningen, och när man framställer vitt vin är det centralt att även ta bort druvornas skal. För att röda druvor inte ska resultera i vitt vin måste man avlägsna skalen. För att undanröja exempelvis vildjäst, bakterier och andra oönskade mikroorganismer ska svaveloxid tillsättas till saften. Den must som blivit i det här skeendet samlas sedan upp i jästankar i rostfritt stål, cement, trätunnor alternativt ekfat.

Det är mycket hos metoderna inom den etablerade vinindustrin som i olika former har likheter med hemmabryggning av vin. Och den som är intresserad av att brygga eget vin har möjlighet att experimenter in i det oändliga. Den som vill ta vinframställningen till en ny nivå bör till exempel passa på att plocka bär under sommaren och hösten. Bären torkas och förvaras svalt och mörkt till dess de ska nyttjas till vinsatser. Som tur är krävs ingen krossningsmaskin, eller man behöver inte tillämpa fötterna heller för den delen. Att mosa bär, frukter eller motsvarande går bra med en potatisstöt.

En avgörande del av vinframställningen är helt klart vattnet. För att inte det färdiga vinet ska påverkas är det viktigt att vattnet är riktigt rent och utan bismaker eller att det inte har några föroreningar. Det finns en bra metod som innebär att förädla vattnet med hjälp av aktivt kol. Aktivt kol finns i tre skilda former. Antingen som pulverkol, granulerat kol alternativt som högtryckspressat format kol. Oftast har den sistnämnda varianten formen av mindre stavar. Reningsförmågan beror på vilket kol som används, porstruktur samt kolets yta i kvadratmeter per gram.

De två vanligaste reningsmetoderna är att sila vätskan genom granulerat aktivt kol eller att tillämpa pulverkol för att slamma upp vätskan. Det bästa är att reningen sker i rumstemperatur och man ska helst undvika rening i kyla eftersom det i värsta fall inte funkar alls.

Till vinframställning hemma krävs en brygghink på ungefär 30 liter med ett vattenlås som ska sitta i gummispunnet på hinklocket. En för liten hink skänker nämligen inte plats åt skummet som kan bildas under de första dagarna av jäsningen. I en mindre hink kommer mäsken åka ut genom hinkens vattenlås under jäsning.

I efterträdande moment av processen krävs ännu en större hink – en s.k. jäshink. Den blir aktuell när det är dags för omtappning av vinet. Med hjälp av en sughävert tappas vinet över från ena hinken till den andra. Det krävs också en oechslemätare som används för att mäta upp sockerhalten i musten. Till den krävs ett mätglas stort tillräckligt att oechslemätaren får plats däri. Vanligtvis brukar 100 ml vara en lagom storlek.

Det brukar vara mer än socker som ger utslag på flytvikten vilket beror på att frukter innehåller olika mängder extraktämnen. Det ger självklart olika resultat, vilket man tvingas ha med i kalkylerna.

För att ta ett exempel med oechslemätaren så mäter man upp ungefär tre deciliter vin i ett litermått. Fyll upp mätglaset till 100 ml och sänk sedan ner oechslemätaren för att därefter läsa av värdet. Det är angeläget att föra in mätuppgiften i en bryggjournal för att optimalt följa processen. Det första provet utförs jämt före jäst har tillsatts. Ta ett smakprov och låt vinet rulla omkring i munnen noggrant för att uppfatta smaken. Häll sedan tillbaka vinet från måttet i hinken.

Därefter får vinet vara i jäskärlet i ca 2-4 veckor beroende på jäst, sockerhalt m.m. När jäsningen är färdig ska man tappa om vinet samt filtrera på nytt.